27 mars 2015

tror på att alla borde äga en. för känslans skull.



Telefonbord liksom. Ni hör ju själva, så gammaldags så man svimmar. Men det är just det som är det märkvärdiga. Och extra flotta. Vissa kanske skulle kalla det bakåtsträvande i dessa moderna tider medan jag alltid har suckat och önskat - ett telefonbord skulle man allt ha. Och en telefon med sladd. Och då skulle man sitta där vid sin telefonbordsdivan och vrida och vända på orden. Och man skulle höra precis allt som sades i andra ändan. Och man skulle inte göra något annat alls under tiden och samtidigt. Mer än att sitta där vid sin telefonbordsdivan. Och samtala. Inte samtidigt som man diskar, går på toa, hämtar i skolan, kör bil, sitter brevid i bilen, åker tunnelbana, påtar i landet, städar, tvättar, hänger tvätt... Jamen sådär ungefär. Bara vid sin telefonsbordsdivan och inte en millimeter längre än vad sladden räcker. Så himla märkvärdigt, på ett bra sätt.

Igår kväll provade vi den röda 80-talstelefonen, den duvblå kobran, telefonen där man pratar i en tratt och den där väldigt tunga. Ingen fungerade såklart, men det var för känslans skull. 



Nu kära ni, ska jag hoppa på tåget och möta Johanna i Borås. Och sedan ska vi hit och jag är så nyfiken så jag tror jag spricker. Och väldigt tacksam att jag får möjligheten, älskar ju sådant här. Jag kommer fantisera om svunna dagar mest hela helgen. Och när alla verkligen satt lugnt och stilla vid sina telefonbordsdivaner. På riktigt och inget märkvärdigt alls, bara så man gjorde. 

 Önskar er en fin helg!


26 mars 2015

äntligen på allt!


I bästa vårsolen stjärnströsslade Linn mest hela gårdagen. 



Så äntligen, och tusen tack för er tålmodiga väntan, så kommer en hel hög medaljonger att levereras idag. 


Och alla ni som blev utan. Äntligen har vi lyckats lösa både det ena och det andra. Och inom väldigt kort kommer My shining star vara köpbar igen. Eftersom vi häpnade sist och aldrig hade kunnat drömma om att 100 medaljonger skulle vara borta med blixtens hastighet så försöker vi vara lite mer förberedda denna gång. Men trots det så är det ändå leveranser från Paris och Danmark som ska klaffa. Och eftersom varenda litet smycke görs för hand med allt vad montering, putsning, stansade brickor och stjärnströssel så är det inga löpandebandsmycken. Nope, det ligger liksom kärlek i varenda ett. Och då blir det lite på det här viset. Det sitter i kärleken liksom. Men vi hoppas ni känner den. 




Snedtofs och finpåsar. 


Och det är med superstor lycka vi också kommer lansera en liten barnmedaljong inom kort. Den är oval och mindre än men innehåller väl ett par stjärnor. Dessutom kommer den ha en liten personlig namnbricka. Nomi och Liv fick varsin till julklapp och varje gång de bär den vet de exakt vad de små stjärnorna betyder för dem, det är vår hemlighet.  Min systers flickor fick dessutom  med-hopp-om-en-lycklig-resa-stjärnor och bar sina medaljonger en månad i Indien över jul. 



Och som om det inte vore nog med lyckokast. Det här är våra allra vackraste örhängen. Vi har varsitt par alla tre. Både Linn, jag och Johanna. Och vi älskar dem. För formen och mönstret, de är helt perfekta. De passar till allt. Till tjusigaste klänningen och till jeans och tröja.Vi har till och med sagt att man egentligen bara behöver dessa örhängen. Plus ett par andra som jag snart ska låta er tjuvkika på. Då är man hemma för tid och evighet, när det kommer till just örhängen.

Jag tänker på en Mandala när jag ser mina. Någon annan kanske ser en blomma. Eller en stjärna av is. Vackraste hur som helst. Och formgivna av Johanna Garmland. Kommer i roséguld och silver.




Som droppar i ett hav. 
Eller hemligheter i solgasset,
att bära närmast hjärtat. 











25 mars 2015

en dörr rymmer ungefär 600 böcker.


Ända sedan Paris för några somrar sedan har jag tänkt att det är hemskt smart med grunda bokhyllor. För pocketböckerna. Det är ju något lyxigt med översikten liksom. Istället för att leta som en galning bakom, under och på de mest mystiska ställen där en bok i miniformat kan smyga in. 

Och nu kan man ju såklart använda sig av vanliga plank och betsa och greja. Men till saken hör att kanske har ni någon gammal spontat dörr som ligger och dräller går det minst lika bra. Om inte mycket bättre till och med. Man har liksom allt inklusive från början.

Till ett festjobb för Plaza  hade vi en dörr av typ enklaste källareförrådstypen som bord. Ni vet en sådan som är ihopsatt på baksidan med som en snedslå av ett par plankor och sedan ihopfäst, planka för planka med spont och ränna. Det enda du behöver göra med en sådan dörr är att lossa snedslåplankorna med en kofot, sedan är plankorna bara att plocka isär. Och såga till önskat mått. 

Vår dörr hade dessutom stått lutat i ur och skur och vinterdagar, mot vår husvägg. Så den behövde lite torktid också men sen så. 




Själva rännan i plankan är helt klart finast att ha utåt. 


Vi tog de enklaste konsollerna. 


För de syns liksom inte ändå. 

Om ni inte finner en dörr, de finns annars på loppis ofta. Så kan man såklart använda plankor. När vi gjorde våra bord använde vi min favoritbets när det kommer till brunton om man inte har det automatiskt som här, kika här för färgkod och mer byggprojekt. 









24 mars 2015

men så är det....



- Äsch, det är bara en vanlig värld. Fast en extra sorglig. 


- Jaha, han... En pojke som aldrig blev inbjuden till älvornas kalas i det stora slottet. Det var bara älvors fest. 


... Så han snodde ihop en tårta och bjöd in till fest själv. Men ingen kunde komma. Så han är jätteensam. Det är bara han och alla hans statyer. 



Det var hemskt sorglig ju, hela lådorna är ju fulla med en massa figurer som borde älska kalas. 



 - Ja faktiskt, jättesorgligt ju. Men så är det. 

När barnen gör småsaker av lera använder de alltid Silk Clay. Den är superenkel att använda och kan användas om och om igen om den nu inte har lufttorkat till en prinesstårta eller något åt det hållet. 


23 mars 2015

new in for kids.



Våra barn har aldrig fått haft spindelmantapeter. Inte ens en liten bård.new  Nu har de i och för sig aldrig önskat det,  men jag tror inte att på att drömmarna för superhjältinnor och superhjältar sitter i väggarna. Men kanske på att mardrömmarna kan försvinna med lampan Super Hero från April Eleven. Handgjord i Frankrike. 




22 mars 2015

lite söndag.


Jag är så galet förtjust i att flytta runt i huset. Äta lite här och där. Imorse åt vi frukost i vårt arbetsrum som ju faktiskt fortfarande är alldeles fridfullt. Jag är nästan mallig över att jag inte rört till det ännu. De stackars kryddorna och pelargonerna hade haft en kylslagen natt på verandan och fick flytta in i värmen. 


Varför har vi inga äggkoppar? Påsk snart och allt. Tur på små koppar. 


Nomis fyndiga skedar, som jag snott i brist på andra. Rosenskedar och gafflar i låtsatsguld är helt klart fyndigt värre på loppis. Jag tänker att det kan vara urflott till namngivningar och bröllopstårtor. Vi har tårtgafflar också. Förlåt, Nomi har.  


Tur att de fyra barnen är lika förtjusta som deras mamma i att flytta runt. 


Sedan bakade vi lite till middagssoppan. 
Åhlens har bra mått i metall och glas, det vara bara det. 


Jag har inte öppnat den nya Green Kitchen boken för jag fastnade i Lisa Lemke´s nya bok  Lisa på landet.  Och vips hade jag sträckläst som den mest fantastiska roman. Och utan att ha lagat ett enda recept tyckte jag det var den mest härliga bok jag läst på länge.


Såklart får jag frågan ofta om vad som inspirerar mig. Och jag vill säga sådant där som andra kloka gör, lite digitalt och modernt spanande sådär. För det låter mest logiskt. Men så säger jag alltid människor. Och samtal. Och ibland får jag frågan om hur jag menar då när det kommer till inredningen hemma hos oss. Men grejen är ju den att jag är fast besluten om att hemmet kommer till utifrån den man är och vad som rör sig i ens huvud liksom. Vad som kommer i ens väg, hur livet ter sig. Att det är liksom inte konstigare än så. Inredning är så mycket mer än möbler och saker. Det är en livsstil som kommer ifrån vilka som bor där.  Och det där var en parantes.

Men det jag ville komma till att Lisa´s bok inspirerade mig så mycket. Precis som ett samtal. Inte för att Lisa satt bredvid mig i egen hög person trots att det hade varit hemskt trevligt men orden som stod där fastnade. Och fick mig att fundera på det ena och andra. 

Och historien om hur Prostens Pizza kom till. Och hur det blev sedan. Så fruktansvärt coolt.  Ni vet väl att ska ni äta någon pizza i sommar så borde den vara från Skrea Backe. Det är jag helt säker på. 


Kanske var det därför vi äter i arbetsrummet idag. Och låtsats att det är ett franskt café eller något åt det hållet. Vi tyckte faktiskt att regnet smattrade precis som på Rue Bichat. Regn som regn liksom. 

Och ni vet väl att vi alltid byter om till middagen härhemma hos oss.. (jag skojar nu)  Åtminstone vissa av oss. Varför ska man ha en tutu under klänningen, när man kan ha två?

21 mars 2015

inte varje tisdag.


I tisdags hade jag ett filmgäng från Perfect Day härhemma. Det var nya program för If försäkring och deras serie Stilsäkert som skulle spelas in. Har ni sett de tidigare fulla med inspo om inredning.  Med Farzad Farzaneh och  Amelia Widell  blev det en högst härlig dag. Och med Petra och hon hade kameran med sig, titta här om du vill se hennes bilder hemifrån oss. 

I april får ni se om det gick att luska ut några minuter genom alla skratt. 

Ingen med barn i huset har väl missat Barnens pod? Men i värsta fall så har de många bra timmar framför sig med lurar i öronen. Hur bra som helst om du frågar mina barn. 



De här ranunklerna är ju bara magiska. 
Jag älskar vallmo. Vita tistlar för färgens skull. Och clematis för att det vildar till det. 







Nu ska jag väcka fyra barn och stoppa in dem i bilen för en färd mot friidrottstävling. Förra helgen var det schackturnering. Någon sa en gång, dina barn är så tätt i ålder så de kommer ha samma intressen. Så fel hon hade. Men det är bra. Tyvärr kom vintern i natt efter spöregnet igår och jag önskar plusgrader på en sekund nu. Efter den här händelsen får jag lite rysningar av blixthalka...

Önskar er en fin helg!